jossanhansson.blogg.se

Då har jag äntligen tagit tag i och gjort det jag har tänkt på så länge. Jag har kopierat och flyttat vartenda litet inlägg från den här bloggen till min gamla. Kopiera, klistra in, kopiera, klistra in, kopiera, klistra in, kopiera, klistra in, kopiera, klistra in, kopiera, klistra in. Ni fattar.
Alltså så kommer jag inte fortsätta blogga på denna bloggen utan kommer istället fortsätta skriva på min gamla: jossanhansson.blogg.se.
Anledningen till detta är ganska simpel, jag kommer ju inte vara aupair föralltid. Jag vill resa mera, mera, mera. Och namnet på denna bloggen är ju ganska enformigt, kan ju inte vara så mycket annat än aupair på en blogg som heter aupairjosefin eller hur? Och jag känner att jag vill ha allt på ett och samma ställe.
I alla fall, så har jag som sagt lagt in alla inlägg från denna bloggen på min gamla. Dock blir det ju så nu då att alla inlägg från dessa 4 månader som jag har bloggat på denna kommer ju ligga under datumet 22 oktober 2011. Men Jag har längst ner i varje inlägg även kopierat det egentliga uppdateringsdatumet och så är ju inläggen i olika kategorier, jag menar om det skulle vara något speciellt ni leter efter.

Tror vissa kanske inte riktigt förstår, så tar det en gång till ;). (Nämner inga namn, så ingen behöver känna sig träffad haha)
Kommer inte fortsätta skriva här, utan kommer nu skriva här: jossanhansson.blogg.se
Så om ni vill fortsätta läsa så får ni alltså klicka er in på den bloggen istället!

Football

Idag blev det amerikansk fotboll. Vilket var mycket, mycket roligare att kolla på än baseball. Förstod dock nästan ingenting här heller, men ändå mycket roligare. Detta var en collegefotboll match, så var ingen jätte stor. Men som sagt kul ändå och "vårat" lag georgetown vann ganska överlägset :).
Ikväll trodde jag att jag skulle börja jobba kl 5, som jag brukar göra på lördagskvällar. Men icke, när jag kom hem var inga barn hemma och fick reda på att jag inte börjar förens ca 8 istället. Hade ju vart lite bra att få reda på det tidigare kanske.... men men.
Bilder från dagen får ni här :).









Gargamel

När jag var hemma var jag även såklart och hälsade på Gagamel.
Första dagen jag var där var det jätte jobbigt. Kändes bara som jag ville därifrån. Vet inte varför. Men nu i efterhand antar att jag det var för att det påminde för mycket om Happy. Även Amazing, som var min häst fram till förra sommaren gick i samma hage tillsammans med ytterligare en häst. Och det blev jobbigt, för då kändes det precis som förr att det var Gagge, Amazing & Happy. Mina tre stjärnor. Men denna gången var det ingen Happy, bara en annan skimmel.
Åkte i alla fall dit ytterligare en gång, då gick det lättare. Då kände jag verkligen hur mycket jag saknade honom. Hur mycket jag saknade att inte ha med hästar att göra. Fick även rida den gången och ja, det var underbart. Tankarna försvann på annat håll för en liten stund. Det var glada tankar.











<3



Tänker på dig hela tiden.

21/10

Hej!
Idag blev det spinning. Det är så himla kul att träna till sån peppande musik. Passet var dock inte lika jobbigt som spinnig i Sverige tycker jag, men kan ju ha berott på att detta endast var 45 min och inte 60. Men misstolka mig inte, jobbigt var det! Som allt annat haha.
Sen jobb.
Och ikväll har vi varit iväg och ätit, på Fridays. Alltså mmmmmm vilken god mat jag åt. Ni skulle bara veta! Var någon pasta med kyckling och räkor. Galet gott måste jag säga.
Några bilder från kvällen kan ni få också.
Och förlåt för ett tråkigt inlägg.







New York

Föresten har bokat buss upp till NY helgen 11-13 November. Fick äntligen tummen ur. I alla fall så kommer jag förmodligen åka dit ensam. Har inte bokat boende ännu, så om det är någon där hemma i Sverige som känner, Nej men varför inte ta en weekend till NY så kan ni ju höra av er ;).



Bild från 08

Some pictures from today











Har jobbat hela dagen lång som ni ju redan vet, under förmiddagen var vi ute på en cykeltur. Därifrån kommer bilderna. Och mitten kortet är ju ett väldigt tråkigt kort må jag säga, men tog kort på det därför att jag blev så glad när vi kom dit för att jag såg en halvpunkad fotboll ligga där mitt på planen och skrika "sparka på mig". Blev jätte glad och kände ÄNTLIGEN kan jag få spela fotboll med killen (Har väl inte längtat efter just precis fotboll, men verkligen något sportaktigt). Men icke, det var såklart bara jag som ville det. Gick inte ens för sig att vara när bollen..

Sen är det halloween hus, många utav husen har liknande saker och varje gång barnen ser det säger dem: They're ready! Haha vet inte varför men tycker det känns läskigt. För ni ser väl spökena på sista bilden?

Onsdag

Ja träningen från gårdagen kändes idag om man säger så! Men blev trots det ett pass idag med, Body sculpt med Ellen och Frida. Jobbigt, jobbigt, jobbigt. Men ack så bra det känns efteråt.
Sen har jag skypat med bästa mamma <3. Och sen jobbat hela eftermiddagen och kvällen. Båda föräldrarna är bortresta i jobb, så idag är mammans bror och här. Då man som aupair inte får ha barnen ensam över natten. Och i morgon har äldsta killen inte skola, så kommer bli en ca 14 timmarslång arbetsdag. Vilket jag inte kan säga att jag ser framemot. Men men.




Another day goes by

Idag var jag som sagt och tränande med Simone, åkte hem. Duschade. Sen åkte jag till Simone igen och så kom Ellen, så gjorde vi Köttbullar och mos. Eller gjorde och gjorde, vi värmde i micron.
Sen blev det jobb och till sist var jag ute och åt med Jule. Alltså har jag haft en bra dag.

Men det gör det nästan bara värre. Det känns självklart bra för stunden. Men när jag kommer in i rummet ensam igen. Då kommer allt över mig och jag får dåligt samvete för att jag har haft en bra dag, jag får dålig samvete för att jag har skrattat. Allt bara lägger sig som en klump i magen.

Military

Har precis varit och tränat med Simone, vi gick på ett pass som hette Boot camp. Beskrivningen på detta passet är: "A great way to get into shape military style". Behöver jag ens säga att det var sjuhelvetes jobbigt?

H<3

När jag flög hem till Sverige den 8 oktober, så såg jag en kort stund innan vi skulle landa en skugga.
En skugga uppe bland molnen. Det såg precis ut som han. Skuggan var inte liggandes på molnet, utan halvstod ungefär. Svårt att förklara, men som att han var precis bakom oss. Jag reagerade direkt när jag såg skuggan. Och kunde snabbt urskilja vad jag tyckte att jag såg. Jag tyckte att jag såg Happys skugga, han stod och krökte på nacken och mannen flög i vinden. Det låter nog i mångas öron väldigt överdrivet och inbillat även mina. Men jag vet vad jag såg. Och jag tänker på vad Emelie Cajsdotter sa (Hon kan prata med hästar och hon pratade med Happy innan han gick vidare till hästarnas förevigt gröna ängar), hon sa att hon såg en bild av honom som en ung hingst, när han var som starkast. Det var precis så jag upplevde det jag såg. Jag vet att det låter konstigt. Men jag har fortfarande bilden kristallklar i huvudet.



Har fortfarande inga ord för hur ont det gör. Han var en familjemedlem, en bästa vän. En som jag träffat nästan varje dag de senaste 7 åren. Det känns som att en del av mitt hjärta är utrivet och den delen, den kommer aldrig tillbaka. Kan inte förstå varför just han skulle råka ut för denna fruktansvärda olycka. Varför, varför, varför.

16/10 - 11

Då var man här igen. I min andra verklighet.
Mitt huvud känns som ett enda virrvarr av röster, ansikten, platser. Ja intryck helt enkelt. Känns inte som något är rätt.

Men det som tar störst plats i huvudet är sorgen. Jag försöker att inte tänka på det, jag försöker att inte prata om det. Men det känns nästan omöjligt, det kommer smygandes hela tiden. Jag vet inte om jag fortfarande har fattat att det är sant. Ibland, ibland inte. Jag vet inte. När det känns som att jag förstår att det är sant då vill jag bara stänga in mig i ett rum och stanna där, länge. Jag vet ju att det är sant, men jag vill inte veta det. Nu skriver jag bara massa osamanhängande igen. Det jag egentligen vill säga är väl att jag saknar min Happy så att det gör ont, det gör så otroligt ont. Jag önskar att detta bara har varit en två veckor lång mardröm. Men jag börjar sakta inse, att det tyvärr inte är så. Tyvärr är detta min sanning, min hemska sanning. Som aldrig kommer lämna mig.



Tårarna tar aldrig slut. Förstår inte varför detta skulle hända just dig, min älskade fina underbara ponny. Som jag saknar dig Happy.

För tidigt

Då var det snart dags för mig att säga hej till min verklighet på andra sidan jorden igen.
Jag är inte redo för det ännu, inte alls. Det skriker inom mig att jag vill vara kvar längre.
Men jag har inget val, inte precis nu i alla fall. Jag måste försöka att bita i det sura äpplet. Jag måste.
Men det tar emot, mycket. Väldigt mycket.

Val

Jag har bokat min biljett hem, åker på fredag kommer hem på lördag morgon. Har även bokat biljett tillbaka. Till samma familj.
Känner mig helt säker på att det förstnämnda var rätt val, jag behöver verkligen komma hem och få ha dem som betyder mest runt omkring mig. Det sistnämda dock, det känner jag mig inte alls säker på. Känns mer som raka motsatsen till rätt val.

Jag längtar hem så otroligt mycket, jag behöver verkligen min familj.
Grämer mig också för att komma hem, kommer bli så fruktansvärt jobbigt. Det är inget roligt jag kommer komma hem till. Bara sorg. Men jag behöver verkligen familjen, så jag vet att det var rätt val att åka hem.

Det är jätte hemskt att vara här. Samma tankar rullar i huvudet hela tiden. Varför? Varför var jag inte där hos honom. Jag hatar att jag är och var här. Tårar så mycket tårar.

?

Tack för de fina orden i kommentarerna, det hjälper ska ni veta. Och stort tack till världens bästa Simone, utan henne här hade det varit om möjligt tusen gånger jobbigare. Det enda som snurrar i huvudet just nu är

Åka hem - gå i remacth - riskera att ej hitta en ny familj inom två veckor och inte kunna åka tillbaka
Åka hem - lova familjen att jag helt säkert kommer tillbaka inom en vecka
Åka hem - stanna kvar hemma
Mamma kommer över några dagar - stöttar
Stanna kvar i USA - gå i rematch
Stanna kvar i USA - stanna kvar hos familjen

Inget känns rätt. Fan. Ena studen känner jag på ett sätt andra studen på ett annat sätt. Backade även in i en annan bil idag, kändes verkligen som att det var det jag behövde just nu. Varför kan inte Sverige och USA, inte ha någon tidskillnad? Varför har detta hänt mig? Varför hände detta min älskade bästa vän? Varför var inte jag hos honom, som vi hade bestämt att jag skulle vara? Varför kan jag inte bara bestämma mig för vad som är det rätta? Igen varför var jag inte hos honom? Skulle detta verkligen ha hänt om jag inte hade åkt? Jag kan inte tänka på honom för mycket, det gör för ont. Vet att det förmodligen kommer bli fruktansvärt jobbigt att komma hem, se graven .. men det kanske hjälper. Lättar lite. Eller jag vet inte. Fan.

inga ord

Så mycket tankar. Har lyckats sova i en timme inatt.
Har fortfarande inte vaknat upp ur mardrömen, kan ingen väcka mig? Väcka mig nu.
Allt känns så overkligt, jag är så långt bort. Jag kan inte se eller höra tragedin. Jag hatar att jag är här. Att jag inte fanns där när när han behövde mig som mest.
Egentligen är det väldigt dumt att skriva skulle jag tro. Men ni som känner mig vet ju att jag alltid har skrivit mycket, det är lite som terapi för mig. Det är något jag behöver.
Vill ni inte läsa fler liknande inlägg, titta inte in hit på ett tag.

Älskade vän.

.

Andra oktober 2011 förändrades drastiskt till en mardröm. Kan fortfarande inte förstå. Önskar att jag bara vaknar upp snart och inser vilken fruktansvärd mardröm jag har drömt. Jag vill att det är så, det ska vara så.
Jag har inga ord, kan inte skriva mer. Tårarna rinner för mycket.
Älskade älskade, underbara bästa vän. Detta kan inte vara sant.

2/10 - 11

Idag ska jag äntligen få rida, som jag har längtat efter det.


Saknad.

1/10-11

Ja, har väl egentligen inte hänt så jätte mycket sen sist.
Har hunnit med att vara på zoo, fira nyår (japp ni läste rätt), vart med Simone, träffat en ny trevlig svensk tjej, vart på LCC möte. Lite sånt.
Har firat judiskt nyår, det började i onsdags och håller fortfarande på tror jag i alla fall. Sov hos Simone igår och kom nyss hem igen troddde det skulle vara jätte mycket folk här, men kom hem till ett tomt hus..
Jaja, jobbar i alla fall ikväll ser verkligen inte fram emot det. Men vad ska man göra åt saken.
På LCC mötet fick jag reda på lite saker som var väldigt oroliga (ej roliga) att få reda på, jobbigt jobbigt.

Slänger in en bild från zooet också, var där med den äldsta killen då han var ledig från skolan.
Av någon anledning så började jag direkt tänka på Isabelle när jag såg dessa på bilden, förmodligen för att dem var så himla fula och för att vi antagligen skulle ha börjat gapskrattat åt dem om vi var där tillsammans.



Förlåt för ett osammanhängande inlägg.
Föresten, har vart här i staterna en måndad nu. Längsta månaden i mitt liv tror jag.

Lycklig tjej



+



=






Om

Min profilbild