aupairjosefin

Jag vet att jag är jätte negativ inför min resa och det är förmodligen totalt ointressant att läsa om. Jag menar, det är ju ingen som tycker det är kul att lyssna på en människa som bara klagar? Men, detta är min dagbok. Typ. Alltså, jag älskar att skriva har alltid gjort det. Det är skönt att få ur sig saker och ting som ligger inne och gräver i hjärtat någonstans.
Och just nu är det nästan bara au-pair saker och hur fruktansvärt jobbigt det kommer bli att lämna mitt liv här hemma. Jag har en underbar familj, underbara vänner, två underbara hästar. Jag trodde verkligen inte att jag skulle tycka att de skulle bli såhär jobbigt, trodde jag skulle vara starkare. Men det är jag inte.
Då tänker ni säkert, varför åker du då? Ja, det undrar jag med. Fast det är väl så att någonstans långt inom mig, så finns det något som säger åt mig att jag vill det här, att jag faktiskt kan klara av det här.
Men ett år, det är otroligt lång tid. Jag kommer åka med inställningen att jag kan åka hem när som helst om det inte passar mig. Helt fel egentligen. Men precis så det kommer vara.